Här sitter jag på min ljuvliga altan och har precis plockat bort fika och sagt "ses snart" till en kär vän.
Sitter och funderar över det här med vänner och inser att jag är så ljuvligt lottad som har fina vänner runt mig.
Och funderar speciellt på fina E som precis varit och firat Lucas med hennes son.
Funderar på hur nära vi blivit och på hur våran vänskap vuxit.
På hur mycket energi hon ger och på hur härlig hennes ryska ärlighet och hur hon liksom är rakt på sak. Det värmer.
Vi pratar "tjejsnack", drömmar, minnen, livet på en pinne och vart vi vill komma.
Vi är så lika fast vi ändå är så olika och fast vi kommer från så olika uppväxter.
Hon förstår mig och peppar mig och får mig att växa. Hon är familj...för så blir fet liksom när man gillar en människa så mycket. Familj behöver inte bara vara blod.
Hon är en av dom vackraste, starkaste, bestämdaste kvinnor jag känner och med ett hjärta av guld.
Jag hade aldrig trott att vi skulle vara där vi är idag första gången jag såg henne men är otroligt tacksam att just hon är min vän.
Tack <3
Var rädd om era vänner raringar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar