Det var namnet på en föreläsning jag var på igår.
Pär Johansson var en av dom som pratade och han berättade om hur han kom på och startade Glada Hudik-teatern. Hur tufft det var att få folk att öppna ögonen och förstå utvecklingstörda.
Att verkligen få dom att utvecklas och vara nöjda med sig själva och livet.
Och hur en del föräldrar berättat hur det var när deras barn föddes med en utvecklingsstörning.
Jag satt helt fängslad hela tiden och drog emellan skratt och gråt.
En av medlemmarna i teatern sjöng 2 sånger och då fick jag trycka bort tårarna.
Det var mäktigt och otroligt bra.
Många har fördomar mot utvecklingstörda...helt klart.
Men gud...motiverar man dom och behandlar dom som dom fina individer dom är så upptäcker man att dom är heelt underbara.
Ja när jag gick därifrån var jag mycket nöjd och skulle verkligen vilja se deras föreställning någon gång. Det måste vara mäktigt.
Tack för denna underbara eftermiddag.
XOXO
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar