tisdag 30 juni 2015

Sommarens efterrätt

Kom just på att jag inte talat om receptet på min super mumsiga efterrätt som jag serverade på midsommar.

Den är ju svinenkel att göra perfekt till alla tillfällen ;)

Detta behövs:
5dl vaniljvisp
2 påsar Daimkulor
1/2 pkt Digestive kex
Ett gäng maränger
Hallon
Kolasås
En klick smält smör

Gör så här:
Krossa digestivekexen till smulor och bland ihop med lite smör så det blir en smet, bred ut det i en springform.
Vispa vaniljvispen fluffig och lite fast och häll sedan det försiktigt över dom krossade kexen.
Häll över daimen.
Krossa marängen slarvigt och häll över, häll sedan över önskad mängd kola sås och dekorera med hallon.
In i frysen i minst 3 timmar och ta ut en liten stund innan det är dax för servering.

Försvinnande god helt enkelt.

XOXO

fredag 26 juni 2015

Ett Leo+mamma äventyr

Bokat och klart är det för min och Leos minisemester.
Den 1 Juli checkar vi in på Yasuragi för avslappning, mys och en helt magisk miljö.

Förra året testade vi Yasuragi Kids för första gången och vi blev båda 2 förälskade så detta året kör vi en repris. Vi hann inte med allt förra året..stressigt att tagga ner...så iår utforskar vi dom delar vi missade förra året.

Ska bli helt ljuvligt och har ni möjlighet ska ni definitivt boka in Yasuragi Kids med familjen.
Men mina kära läsare..ni får ju självklart förra våran semester åxå här på bloggen.
Vi längtar enormt och hoppas att det är bättre väder denna gången då det var åskoväder förra året vi var där.
Och kanske testar vi spa-fiskarna även iår..eller så myser vi bara.

XOXO

torsdag 25 juni 2015

Ok let´s do this

Det här inlägget har jag skrivit i mitt huvud ända sedan den 6 mars.
Jag vet att jag inte måste skriva det..men jag fungerar så att jag behöver få ur mig saker ur systemet.
Antingen genom skrift eller genom tal. Kan älta saker hur länge som helst..ända tills det är ur systemet...då kan jag släppa det. Nu öppnar jag upp mig totalt...det är så jag är...ärlig.
Detta är nog det mest känslosamma inlägg jag någonsin skrivit och jag klär av mig totalt.
Skriver det inte för att få sympati eller synpunkter...utan för att jag behöver få det ur mig...och det kommer bli långt.

Den 4:de mars åkte jag till Katrineholm...för att träffa min pappa för sista gången.
Jag visste det när jag åkte dit och var ännu mer säker när jag åkte hem.
Han hade tagit sig igenom saker förut och klarat sig ifrån döden länge.
Någonstans inne i mig fanns självklart ett hopp att det var så även denna gången...att han skulle klara sig...ta sig upp igen. Men mitt förnuft visste ändå att detta var sista gången.
Mitt förnuft visste att barnen inte skulle få träffa morfar igen och att jag aldrig skulle träffa pappa igen..
Jag är en tjej som inte gråter, visst kan jag gråta till en sorglig film eller så men mina känslor stannar inne i mig. Jag kan uttrycka glädje och ilska men sorg...det begraver jag.

Bilturen till Katrineholm forsade minnena från min pappa och mig genom mig.
Jag tänkte på att min pappa alltid hade bilgodis i handsfacket i bilen, vilken musik han lyssnade på, att man ofta fann honom i källaren i sin hängmatta där han lyssnade på sina lp-skivor och hur vi på sommarkvällarna åkte till sjön för ett kvällsdop.
Jag tänkte på fredagsmys och på den gången min pappa tog med mig för att köpa skor.
Jag tänkte på när vi åkte och fiskade och jag tänkte på dom "ordspråk" som han ofta sa.
Jag tänkte på hans kärlek till indianer och på min dröm att en dag få besöka ett reservat med min pappa.
Kärleken och det som ändå var fint öste över mig och tårarna öste ur mig.
Jag grät som en liten baby och jag hade behövt vindrutetorkare till mina ögon.

När jag såg pappa då insåg jag att det var slut...på riktigt.
Han hade cancer och hos min pappa hade den nu tagit över...fanns liksom inget kvar.
Det var inte min pappa som satt framför mig...inte min pappa som satt och svamlade.
Fanns skuggor av honom kvar men jag förstod att det var slut nu.
När jag åkte hem var jag arg...jag var så himla svinarg och ledsen.
Ilska över sjukdomen, ilska över dom bitar som var dåliga i hans och min relation.
Våran relation var inte okomplicerad och vi bråkade rätt ofta. Men det var min pappa och för mig är blod tjockare än vatten på något sätt. Jag valde aldrig att lämna honom helt.
Men jag var så jefla pissed off så det går inte att beskriva när jag åkte hem.
På kvällen var det dax för hockey och det var ganska skönt att fokusera på rollen som pressvärdinna och lägga dagen åt sidan. Att få le och andas.

På torsdagskvällen hade jag date med några kompisar.
Jag såg att mamma ringt och fick även ett sms att pappa hade blivit inlagd.
Jag måste erkänna att jag inte orkade ta det just då.
Jag visste att jag kanske borde ha svarat henne...visat mitt stöd.
Men hela mitt inre var på något sätt överfullt och tomt på samma gång.
Ville bara fokusera på kvällen samla energi för jag visste det att det skulle behövas.
Ego? Ja kanske...men ibland måste man helt enkelt få vara det.
Jag visste att jag inte ville besöka honom på sjukhuset...jag hade sagt hej då till min pappa.
Visste att det varken skulle ge honom något eller mig om jag åkte dit...det var liksom slut nu.

På fredagmorgonen fick jag ett sms av min mamma.
Pappa hade gått bort vid 6-tiden på morgonen.
Jag ringde upp mamma och vi pratade en stund och vi bestämde att jag skulle komma.
Att säga meningen till Peter var otroligt tung och det brast totalt.
Att säga: min pappa är död! Det klarar jag fortfarande inte.

Peter följde med mig och hos mamma möttes vi även av min bror.
Vi gick igenom vad som behövdes göras.

På eftermiddagen berättade vi för barnen.
OMG!! Det var bland det vidrigaste jag gjort i hela mitt liv.
Leo förstod nog inte riktigt men att se hur Lucas tog det krossade en del av mitt hjärta.
Ville ta hans smärta och sorg och låta honom slippa <3 p="">
På måndagen var jag tillbaka på jobbet igen.
Grävde ner mina känslor igen som jag brukar göra men det var tungt när människor kom och beklagade sorgen. Kändes som om jag verkade kall och bad om ursäkt ofta för att jag svarade ganska kallt på deras fina ord.
Alla värmande ord och känslor uppskattades enormt...jag kan bara inte hantera dom riktigt.
Jag ville egentligen bara bryta ihop totalt och stänga in mig och gråta skiten ur mig.
Ville krypa ihop i fosterställning och gråta tills tårarna var slut.
Men jag gjorde inte det..och helt ärligt har jag fortfarande inte gjort det.
Jag pytsar ur mig gråt då och då...och just nu rinner tårarna och det gör ont...att tänka på att pappa är borta gör så jefla ont. När jag tillåter mig att tänka på det så känns det att en del av mitt hjärta är trasigt...krossat. det gör så jefla ont så jag vill skrika rakt ut.
Vill vråla tills min hals svider...vill gråta tills ögonen har fuktskador.
Men jag gör inte det...kanske läker jag lite i taget...eller så kommer den dagen då sorgen tar över och jag bryter ihop en del.

Vi frågade barnen om dom ville vara med på begravningsceremonin och det ville dom.
Det var en vacker ceremoni med endast dom allra närmaste.
Rummet där pappas kista stod och där vi var var super vacker och stora fönster visade en underbar lite trädgård. Allt gick bra tills dom började spela musik.
För mig är musik känslomässigt på många sätt och när dom spelade en av pappas favvolåtar då brast det och helst av allt hade jag velat springa ut därifrån.
Att då känna Peters hand på min och hans värme gjorde att jag kunde fokusera och samla mig igen.
Ville finnas för barnen och ville vara stark men en del av mig ville även vara 4 år och få krypa upp i en varm stabil famn och gråta tills jag hulka.
Pappas kista var så fin och det var så vackra blommor runt.
Var en så otrolig känslomässig dag som avslutades med fika på ett super mysigt ställe.
Pappas faster och kusin var med och det kändes så himla underbart att möta dom igen.
Var länge sen sist och det var laddat med mycket känslor.
Pappas fastrar bor i Finland och vi har inte haft så mycket kontakt..men på något sätt har dom alltid funnits där och jag insåg hur otroligt mycket jag saknat dom.

Igår påbörjade jag rensning av pappas garage.
När jag klev in där kom alla känslor igen..som en flodvåg.
Fick inte speciellt mycket gjort...gick igenom hans favoritplats.
Han älskade att mecka och fixa och han var otroligt pedantisk.
Tror inte att någon har så "rent" i sitt garage som pappa har det.
Verkligen var sak på sin plats.
Att gå igenom alla små vackra lådor, packa ner alla hans miljoner glasögon och hålla i hans skinnjacka var uttömmande och på något sätt läkande.
Satte mig på hans cross och höll i en av hans hjälmar.
Kunde nästan känna hans glädje när han satt på "hojen" och kunde föreställa mig hur han satt där inne och fixa.
Hans plats där han laddade batterierna.

Min pappa kommer aldrig tillbaka och en dag kommer jag att kunna prata om det.
En dag kommer jag ha läkt lite och en dag kommer jag inte behöva plåster på det trasiga längre.
Jag vet att han är på ett bättre ställe och fått ro, jag vet att han slipper lida och ha ont och han kommer finnas i mitt hjärta för alltid.
För även om det inte var helt enkelt alla gånger och även om jag ibland var så arg på honom så jag hade kunnat sopa till honom så var han ändå min pappa.
Den enda pappa jag hade och nu är han borta...nu har jag ingen pappa längre.
Och även om vi hade en komplicerad relation så fanns det stunder som var mysiga och stunder då han var en riktig pappa.
Man kan inte förändra det som varit och man måste helt enkelt gå vidare och på något sätt förlåta eller iallafall släppa. Blir inte bättre av att älta och aldrig gå vidare.
Jag är den jag är och jag är ändå stolt och jag vet att pappa någonstans var stolt över mig.
Han fick uppleva mina barn, hans fick leda mig nedför altaret när jag gifte mig och hans fanns ändå i mitt liv och vi fick dela en hel del.

Ahhh bröllopet.
Ända sedan barnsben har det varit viktigt för mig att min pappa ledde mig nedför gången i kyrkan.
Inte för att han lämnar över "makten" av mig till min make..utan för att jag tycker det är fint att min pappa följer mig fram till min blivande make.
Vårat bröllop var underbart och lite stressigt.
Jag höll på att komma försent och sminkade mig i bilen på väg till kyrkan..vi åkte hemifrån när det började ringa in i kyrkoklockorna. Och ja vi bor rätt nära kyrkan.
När jag slängde mig ur bilen utanför kyrkan kommer min pappa och möter mig ihop med prästen.
Jag ser hur nervös och svettig pappa är..men även hur stolt han är.
För en stund är det bara han och jag...finns ingen annan i världen.
För en stund är det enbart vi och han ber mig andas och hans skakiga händer tar mina skakiga händer och tillsammans går vi nedför gången...bara han och jag.
Jag vet inte om han grät..det hela var så mäktigt så jag fick fokusera på Peter och på att bara gå ;)
Men jag vet att just den stunden var han världens stoltaste pappa.
En av dom stunder vi delade då han verkligen fanns för mig och var min pappa...min finaste pappa.
Visst finns det fler  minnen men just den dagen...den lilla stunden var det bara han och jag.
Tack pappa...jag älskar dig





lördag 20 juni 2015

Min batteriladdare



Jag försöker ofta finna den plats där jag laddar batterierna. Där jag finner ro. 
En av dom platserna är våran altan. 
Den är inte perfekt och ej i toppskick men wow vad det är underbart och helt enkelt ljuvligt att sitta där. 
Jag älskart helt enkelt. 
Och nu har jag ju semester och hoppas på att få sitta här fina sommarkvällar och kanske något morgon och bara andas. 
Med en kopp kaffe eller ett glas vin. 

Denna veckan ska jag piffa till altanen lite för att göra den ännu mysigare. 
Men oavsett så är detta ett av dom bästa ställena jag vet. 

Vart laddar ni era batterier?

Xoxo

fredag 19 juni 2015

Semesteeeeeeer!


Här sitter jag på jobbet och räknar ner tiden.
Om ca 20min stämplar jag ut och går på semester.
Jag ÄLSKAR semester oavsett väder men hade ju gärna sett att lite sommarvärme skulle komma nu.

3 veckors semester har jag och kidsen framför oss och sista veckan har även P semester.
Vi kommer nog börja veckan med lite slöande men har en hel del inplanerat.
Bland annat ska äldsta sonen på Stadium Sport Camp i år och han tycker det ska bli spännande.

Börjar min semester med att fira midsommar hemma hos oss med finfina familjen B och grillmiddag.
Känner för att baka lite på semestern också så kanske kommer det lite bakbilder och det kommer garanterat komma en del grillbilder.

Kolla gärna in instagram också där jag är ganska flitig ;)

Hoppas ni får ha semester snart och att solen kommer

Glad Midsommar kära läsare

torsdag 18 juni 2015

En mysig oas mitt i stan



                                     



När vi var i Stockholm i julas checkade vi in på Scandic Kungsgatan då det kändes som en mysig ide att stanna kvar en natt efter Cirkusen.
Scandic Kungsgatan ligger i samma hus som PUB och alltså vääääldigt bra läge till allt.

När vi checkade in var dom väldigt söta mot barnen och man kände sig välkommen helt enkelt.
Älskar service som ändå känns ärlig och fin och inte påklistrad och det lyckades den mannen i receptionen med perfekt.
Barnen fick även present vilket var mycket uppskattat.

När vi kom in i rummet slogs vi av hur stort det var och inredningen otroligt stilren och mysig och rummet hade en helt underbar utsikt.
Vi hade hörnrum vilket gav ännu mer ljuvlig utsikt.

Båda barnen hade fått egna sängar och trots det fanns det fortfarande bra plats i rummet.
I badrummet fanns produkter från Face vilket är ett märke jag gillar och det var liksom mysigt och ombonat även på badrummet.

Vi hade även ett fruktfat som väntade på oss med massor med mumsig frukt. We like <3 br="" nbsp=""> Vi vuxna hade morgonrockar som låg på våran säng och sängarna var helt ljuvliga.
Man sov som en stock och jag ville inte kliva upp ur sängen.
Och man stördes inte av storstadslivet utan kunde njuta helt enkelt.






Dagen efter vaknade vi utvilade och redo för en ny dag.
Jag älskar ju frukost och är alltid super nyfiken på hur den är när jag bor på ett (för mig) nytt hotell.
Frukosten var traditionell och hade allt det en frukost behöver och även en del lite extra lyx grejer fanns till frukosten :)
Något jag tyckte var väldigt fint var att dom hade mycket eco produkter och även en hel del allergivänliga produkter.
Mysigt och helt perfekt om du ska göra ett besök i storstaden i sommar.

Väldigt enkelt att gå från tågstationen och du har ju Stockholms innerstad direkt utanför dörren ;)
Kontentan: Lyxigt, bra läge och helt enkelt kanon för en getaway till storstan 

Kan varmt rekommendera er att bo här.

XOXO

onsdag 17 juni 2015

Ett av årets bästa köp


Jag har länge hyllat kolgrillen och nästan vägrat välja gasolgrill.
Tycker doften av kolgrill är ljuvlig.
Men i år hände det...vi köpte en gasolgrill och my God vilket lyckat köp.

Vi slog till på en gasolgrill från Rusta som dessutom var till ett pangpris.
4 brännare och en sidobrännare.
Det hela började iof rätt surt då kille i butiken visade oss till fel slang, så kan det ju gå ibland men rätt så himla surt när hela grillen var ihop byggd och allt klart och så går den inte att använda för att slangen är fel!! Och butiken stängt. 
Men P fick slira in direkt när dom öppnade och byta slangen.

Jag har själv aldrig grillat då jag tycker det är lite knöligt med kol...mmm säkert är det inte det men jag har helt enkelt valt att lämna det åt maken.
Men i måndags bestämde jag mig för att grilla till middag med våran nya grill.
Alla säger att det är så himla plättlätt.

Var lite svinnervös och maken visade hur den fungerade innan han drog på golfträning.
Men jösses amalia vad jag älskar denna goding..vi är super buddies och kommer ses en heeel del denna sommar.
Nu vill jag grilla allt och utforska köttsidan mer.
Vi är väldigt dåliga på att göra kött i vanliga fall men på grillen går det finfint.
Har ni ingen gasolgrill tycker jag ni ska investera det i det.
Det går fort och enkelt att fixa middag och du kan impulsivt bestämma dig för att grilla maten (om ni har maten hemma så klart:) och få den färdig super fort.

Igår blev det spett och i helgen gjorde P helstekt fläskytterfile.
Ikväll blir det paus i grillandet med lite tacos men på midsommar ska det grillas så klart och vad jag gör då..ja det får ni nog se på instagram fina läsare.

Gasolgrill is da shit...och har gjort min sommar sååå mycket roligare.
Är ju helt underbart att stå på altanen och grilla och njuta av solen (borde ju komma någon gång) med ett glas vin i handen...eller en kopp kaffe.
Lycka helt enkelt

xoxo